Bandet beskrivs ofta som ett ”rockigt Left Banke” och det jag kan hålla med. Det är mer driv, pompösare orkesterarr och en mer ruffig tyngd med gitarr- och skräniga orgelriff. Det hela blir rätt unikt då The David smälter samman garage med pompös barockpop.
Albumet kickstartar med Another Day, Another Lifetime som är totalt mind-blowing då låttitelns fraser sjunges med en knytnäve i luften och till det ett långt psychparti som inte blir uttröttande.
Det är hela tiden fart och fläkt och en av mina favoriter på skivan är Not To You…jag får Morricone-vibbar av denna men jag kan ej förklara varför.
I överlag bjuds det på många fina hooks med Warren Hansens bastanta stämma och den slamriga ljudbilden med gitarrer kontra orkesterarrangemang tycker jag funkar bra.
4 kommentarer:
Måste bara helt kort hylla er blogg. Inte nog med att den bjussar på lysande pop – den är ju för f-n SNYGG också!
ooh, jag tackar o bockar av vördnad!
Kan bara intstämma med att The David-albumet är en pärla, styggt snyggt omslag är det också. De kanadensiska The David från samma period är inte heller så dumma, med kvinlig sångerska är de nog mer solskenspopiga än vad detta amerikanska gäng är som vanligtvis sorteras in i "Psychedelia"-avdelning;-)
Det bästa the David spottat ur sig är ändå "40 miles" och "I'm Not Alone". Den som inte fattar det är kokko-beng!
Keep up the good work annars!
Skicka en kommentar