Det var meningen att Del Shanon skulle greppa en ny publik med ”Home & away” 1967, han skulle fånga solskensungarna denna ”softa” kärlekssommar med hjälp av Rolling stones producent Andrew Loog Oldham och en elva låtar lång popsvit iförd den amerikanska solskenspopens allra finaste och trendkänsligaste kostym, här skulle det skapas en engelsk ”Pet sounds” med ärtigt Sgt.pepper-blås uppvispad med franska cocktail-bär, förföriska klockspel, chemballo, snärtiga tamburiner och fjäderlätt kommersiell psykedelia, alltsammans smakfullt och oerhört ”stiligt” sammanflätat med ypperliga stråkarrangemang och geniala harmonier.
Vad som hände var att Liberty Records fick hjärnsläpp när album med konvolut var färdigt, människorna som tyckte och bestämde på bolaget fick kalla fötter och bestämde att hela albumet skulle dras in, masterbanden skulle stuvas ner i källarvalvet och inte återse dagsljus förens Emi-etiketten Zonophone gav ut denna compact disc 2006.4 av spåren kom att dyka upp i mindre lyckade mono-versioner på diverse singlar som både A och B-sida åren1967-68.
Hade detta album prydit de hippa skivhyllorna i det trendiga London sommaren 1967 hade albumet idag varit en solskensbomb, en ”klassiker” i genren, hyllad och omskriven i de båda herrtidningarna Mojo och Uncut, hamnat på topp 20-listan över genrens mest genuina verk.
Det här är ett album som ligger väldigt nära det underverk Billy Nichols med mannar från Small Faces tillsammans med just Phil Spector-entusiasten Andrew Loog Oldham skapade med 1968 års ”Would you believe” som knappast lär ha undgått någon äkta soldyrkare, ”Home & away” innehåller dessutom 3 underbara Nichols skapelser, nämligen ”Led along”, ”Friendly with you” och den majestätiska ”Cut and come again”, faktum är Del Shanons version låter bättre idag än den Nichols själv tårögt spelade in.
Han sjunger oftast hjärtskärande som om han stod vid kärlekens rand, förvirrad och aningen uppgiven men ändå snudd på religiöst övertygad om att de val han gjort är det enda rätta, det enda han kunnat förmå sig för att överleva kärlekens alla sju hav och stormar i de elva spåren som här finns presenterat i det ursprung som det var tänkt när det begav sig.
Att han dessutom valt att göra sitt paradnummer ”Runaway” från 1961 i en mer tidstypisk version känns som en oerhört värdig avslutning på ett album som dessvärre aldrig fick chansen att värma, beröra och berika solskensungarnas vardag 1967, men idag 40 år senare känns det oerhört fint att kunna ligga i gräset, vifta med tårna, fånga ett och annat moln på sin flykt och bara njuta, njuta av väder, vind och värme tillsammans med någon förbjuden frukt.
Skrivet av Aaron Vincent, som bestämt hävdar att ägg faktiskt ÄR skaldjur.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar