Sparks kan verkligen inte beskrivas som soft-rock. Men ibland man måste man frångå reglementet. Något som Sparks har gjort under hela deras karriär…
De två kaliforniska bröderna, Ron och Russell Mael, har beskrivits som pophistoriens bäst bevarade hemlighet om man frångår en kort europeisk succé under mitten av 70-talet (vissa sporadiska kommersiella succéer har dock blivit av…) och musikstilarna har skiftat kraftigt: ”proto-punk", glamrock, disco, new wave, electroclash m.m. Den gemensamma nämnaren är dock falsettsång och en kitschig image.
Jag älskar främst 70-tals Sparks och innan soft-rockens intrång i mitt liv var Sparks den absolut största grejjen.
Efter ett långt uppehåll fick jag nyligen ett litet återfall och det var speciellt två låtar som fick mig att bli euforisk återigen... för just dessa två låtar är en helomvändning ifrån det typiska Sparks-soundet och därmed kände jag mig motiverad att dela med mig då jag förutspår att Sparks inte ter sig som den mest intressantaste gruppen bland soft-rock-diggare:
Slowboat – Från deras självbetitlande debut från 1971. Bland alla tokroliga låtar vars substans mestadels består av konstiga gitarriff, falsettsång och knasiga arrangemang dyker denna låt upp. Finstämd, vacker och med en väldigt grym sångröst av Russell Mael.
I Wanna Hold Your Hand - Skulle släppas som singel 1976 men blev indragen av diverse skäl. Även om följande mening kan missbrukas så menar jag det verkligen nu. Den här låten är ett MÅSTE! Ett måste för den som gillar det som vi vanligtvis skriver om på Sunshine Department. Och definitivt ett måste för den Beatles-intresserade då de har ”förpackat” om låten lite annorlunda… självfallet till det bättre!
De två kaliforniska bröderna, Ron och Russell Mael, har beskrivits som pophistoriens bäst bevarade hemlighet om man frångår en kort europeisk succé under mitten av 70-talet (vissa sporadiska kommersiella succéer har dock blivit av…) och musikstilarna har skiftat kraftigt: ”proto-punk", glamrock, disco, new wave, electroclash m.m. Den gemensamma nämnaren är dock falsettsång och en kitschig image.
Jag älskar främst 70-tals Sparks och innan soft-rockens intrång i mitt liv var Sparks den absolut största grejjen.
Efter ett långt uppehåll fick jag nyligen ett litet återfall och det var speciellt två låtar som fick mig att bli euforisk återigen... för just dessa två låtar är en helomvändning ifrån det typiska Sparks-soundet och därmed kände jag mig motiverad att dela med mig då jag förutspår att Sparks inte ter sig som den mest intressantaste gruppen bland soft-rock-diggare:
Slowboat – Från deras självbetitlande debut från 1971. Bland alla tokroliga låtar vars substans mestadels består av konstiga gitarriff, falsettsång och knasiga arrangemang dyker denna låt upp. Finstämd, vacker och med en väldigt grym sångröst av Russell Mael.
I Wanna Hold Your Hand - Skulle släppas som singel 1976 men blev indragen av diverse skäl. Även om följande mening kan missbrukas så menar jag det verkligen nu. Den här låten är ett MÅSTE! Ett måste för den som gillar det som vi vanligtvis skriver om på Sunshine Department. Och definitivt ett måste för den Beatles-intresserade då de har ”förpackat” om låten lite annorlunda… självfallet till det bättre!
Sparks annyo 1971 då de var ett femmannaband, fr vänter: Russel Mael, sång, Jim Mankey, bas, Earle Mankey, gitarr, Harley Feinsten, trummor, Ron Mael, piano o keyboards.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar