10/03/2007

Soft Sounds For Gentle People



Nyss kompilerade jag ihop en blandskiva med, vad jag tyckte, var den bästa solskenspopen till en vän. En av hans första kommentarer var att han fick ta några låtar i taget, annars tyckte han att det skulle bli svårt att särskilja då låtarna lät ungefär likadana. Det där hade jag föga förståelse för men när det kommer till Soft Sounds-serien kan jag förstå ett sådant resonemang.

Melodimässigt har jag inget svårt att urskilja, varje melodi är sin egen, men rent soundmässigt är det stundom förbluffande lika bland dessa grupper. Frågan är om man skulle höja på ögonbrynen om man fick det sagt att alla låtar var gjorda av samma grupp?

Skit samma. Det som är grejen är att det är väldigt trevlig musik. Jag har två Soft Sounds-volymer och det är vol.2 som jag är mest inlyssnad på och det är utifrån den jag göra mina främsta reflektioner.
Det är rätt så lättsmälta men ack så effektiva popdängor, vackert väloljade med stämsång, fina orkesterarrangemang och skön softsång. Man blir salig, lycklig, nästintill euforisk och det känns inte som en slump att omslagen pryds av älskande människor.

Till skillnad från Fading Yellow är ljudåterutgivningen på en helt ok nivå. Då det ibland hörs LP-knaster verkar det som de inte använt sig av mastertapes men det är en ofantlig skillnad på bra och dåliga vinylrippar. Soft sounds är exempel på bra vinylrippar.
Time Isn't There (Anymore) - Stone Country (fr. vol. 2)

0 kommentarer: