Medlemmarna i the Gordian Knot kan knappast luta sig tillbaks på en karriär fylld med succéer och hits. De släppte nämligen bara ett album som, rent kommersiellt, blev en flopp. Men deras historia är ändå rätt speciell och frän: Bandet skulle nämligen bli specialiserade på att spela på Hollywood-stjärnornas partyn under det sena 60-talet.
Richard Harris, Natalie Wood, Eddie Fischer, Tony Curtis (han önskade allt som oftast att de skulle köra The Associations hit ”Wendy”) bokade bandet och Nancy Sinatra var t.o.m. ett dedikerat fan, troligtvis hennes förtjänst att de, 1968, fick spela in egen skiva samt turnera i Vietnamn(!)
Vid skivinspelningen fick de assistans av L.A.’s bästa studiomusiker samt av Clark Burroughs för att styra upp röstarrangemangen. Det bör nämnas att Burroughs är den man som producerade vokalinsatserna i låten ”Never My Love” med The Association och det borde inge respekt.
Och genom att The Gordian Knot hade tre-fyra stycken supervokalister kunde Burroughs inte misslyckas. Skivan kryllar av vackra, lena melodier som levs upp ytterligare av stämsång och körer i absolut världsklass. Allt inbakad i ett bomullssound med en ytterst mild touch av psych …de erkänner villigt att de inte kunde reproducera soundet live.
Även om låtarna sällan är uppbackade av svulstiga stråkar så är The Gordian Knot, i mitt tycke, en av de mer spännande sunshine pop-banden och jag föredrar hellre dessa än The Association.
Deras självbetitlade album finns utgivet på CD (Rev-Ola) och har ett blixtrande klart ljud.
Richard Harris, Natalie Wood, Eddie Fischer, Tony Curtis (han önskade allt som oftast att de skulle köra The Associations hit ”Wendy”) bokade bandet och Nancy Sinatra var t.o.m. ett dedikerat fan, troligtvis hennes förtjänst att de, 1968, fick spela in egen skiva samt turnera i Vietnamn(!)
Vid skivinspelningen fick de assistans av L.A.’s bästa studiomusiker samt av Clark Burroughs för att styra upp röstarrangemangen. Det bör nämnas att Burroughs är den man som producerade vokalinsatserna i låten ”Never My Love” med The Association och det borde inge respekt.
Och genom att The Gordian Knot hade tre-fyra stycken supervokalister kunde Burroughs inte misslyckas. Skivan kryllar av vackra, lena melodier som levs upp ytterligare av stämsång och körer i absolut världsklass. Allt inbakad i ett bomullssound med en ytterst mild touch av psych …de erkänner villigt att de inte kunde reproducera soundet live.
Även om låtarna sällan är uppbackade av svulstiga stråkar så är The Gordian Knot, i mitt tycke, en av de mer spännande sunshine pop-banden och jag föredrar hellre dessa än The Association.
Deras självbetitlade album finns utgivet på CD (Rev-Ola) och har ett blixtrande klart ljud.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar