Fading Yellow-serien

Fading Yellow ser till att du för höra låtar av artister/grupper som du inte visste fanns. Det mesta är helobskyrt men tyngdpunkten ligger på mjuk pop, soft-rock, sunshine pop etc. från det sena 60-talet och tidiga 70-talet. En fantastisk idé och eloge till genomförandet, dock vill jag ändå grymta till och spy lite galla:

Vart köper man dessa volymer? Har du tur kanske det finns på ebay… svindyrt.
Med det sagt, FY känns lika tillgängligt som Nord-Korea.
Bra ljudrestaurering eller? För att vara mild, nej. Ljudet låter alltför komprimerat och är normaliserat till max, till den grad att det ibland spricker. Brusreducering vet man inte vad det är och den som ville lyssna på soft-rock får istället lyssna på skränig soft-rock.

Jag vet inte FY-crewets resurser, troligtvis har dom inte tillräckligt för att möta mina krav: En ordentlig lansering med en distribution som innebär att man åtminstone kan köpa, för rimlig peng, genom Amazon plus en ljudförbättring som skulle göra en ofantlig skillnad.
Det finns skatter på varenda volym och jag är övertygad om att många fler skulle uppskatta samlingarna om de bara visste om deras existens och även hade möjlighet att köpa dom…

Men skulle de knappa medeln få överskugga kraven? ”För fan, man får ta det som det är, man kan inte begära allt” … hrm, det finns ett skivbolag som faktiskt har lyckats med precis allting som FY misslyckas med. Ett skivbolag, vars namn har nämnts åtskilliga gånger på Sunshine Dept. Just det ja, Rev-Ola. De har specialiserat sig på liknande musik (det finns ett par grupper som både finns med på FY-volymer och Rev-Ola-utgåvor), man kan beställa skivor ifrån cdon.se eller i stort sett ifrån vilken större återförsäjare som är av större vikt. Rev-ola har en fantastisk ljudrestaurering och priset för en skiva är överkomligt.

Det vore roligt med en diskussion gällande ämnet så säg gärna DIN syn på saken!

Här bjuds det nu på låtar som jag har fastnat lite extra för plus ett varningsexempel:

The Jackpots – King Of The World (finns med Fading Yellow vol. 1)
The Gordian Knot – The Year Of The Sun (finns med Fading Yellow vol. 7)

Ronnie Bird – Sad Soul (finns med Fading Yellow vol. 1)

the Sugar Shoppe - the Sugar Shoppe (1968)

"The Sugar Shoppe is the biggest, hottest, bestest new quartet since the Mamas & the Papas. They Write much of their own material and possess all the best qualities of the M's & the P's and Harper's Bizarre, a bit of the Fifth Dimension and Spanky and Our Gang. What comes out is unbelievably great, and entirely their own sound".
- Kathy Orloff, The Hollywood Reporter


The Sugar Shoppe var en kanadensisk kvartett aktiv under få år under slutet av sextiotalet. De hann släppa ett självbetitlat album och några singlar innan de gick i graven. Likheterna med Mamas & the Papas är slående, uppbyggnande av grupp är samma - två män och två kvinnor som delar på sången hyfsat demokratiskt. Musikaliskt får de givetvis likheter med Mamas & the Papas, de bygger upp sina himmelsmjuka poplåtar på vokalarrangemang och ett tidstypiskt kaliforniskt sound. Vilket kan tyckas konstigt, eftersom de kommer från Kanada, en betydligt kallare del av Amerika än Los Angeles. Harper's Bizarre och Fifth Dimension (kanske mest kända för "Aquarius/Let The Sunshine In" från musikalen 'Hair') är också passande referenser.

The Sugar Shoppe är kanske inget för nybörjaren på solskenspop, då albumet släppts enbart på vinyl och aldrig återutgivits. Dessutom kostar skivan ärligt talat lite väl mycket. Mitt exemplar (som dessutom kom inplastat och ospelat - våga öppna en sån!) blev förhållandesvis billigt och får ses som ett fynd. $14 vann jag eBay-auktionen på. Helt otroligt eftersom jag förlorat auktioner med skivan så många gånger tidigare. Hos säljare på GEMM.com går den lös på $49 som minst och $103 som mest. 14 dollar är alltså en spottstyver i sammanhanget.

Är det bra då? Givetvis! Arrangemangen är luftiga, fluffiga och mjuka precis på det viset jag vill ha min solskenspop och vokalarrangemangen är välskrivna och fina. Alla i Sugar Shoppe är - i likhet med Mamas & the Papas - inte klockrena sångare. Det märks lite, men Peter Mann, hjärnan bakom bandet (den som skrivit det material som de skrev själva och som arrangerade sången) gömmer de sämre rösterna på samma sätt som John Phillips mixade ner sin egen och sin fru, Michelle Phillips röst till förmån för Denny Doherty och Cass Elliot.
Tyvärr kan jag inte bjuda på någon mp3, då jag inte har möjlighet att överföra vinyl till datorn ännu.

Värt att nämnas är att Victor Garber (nedanstående bild) sjöng i the Sugar Shoppe innan han valde att satsa på sin skådespelarkarriär.