the Groop - the Groop (1969/2007)

1968, då Richard Adler reser som manager åt Sergio Mendes & Brasil '66 går han och ser en föreställning av West Side Story i Washington D.C. Där upptäcker han nittonåriga Susan Musmanno och blir så imponerad av henne att han först talar med henne om att bli medlem i Brasil '66.
Susan tar sig så småningom, motvilligt, till LA för den audition. Vid det här laget har Adler lämnat jobbet som manager åt Brasil '66 och filar på sin nya dröm - att skapa det perfekta popbandet. Han rekryterar också Brian Griffiths och Carlynn Hanney till bandet, såväl som den frisinnade Richard Caruso. Caruso och Musmanno finner att de har en gemensam kärlek till skådespeleriet och teater. Musmanno, blott nitton år gammal och fortfarande väldigt naiv berättar hur Caruso, under ett biobesök bjuder henne på en rökbar "herbal remedy".
Låtar får de från såväl Harry Nilsson som Sandy Salisbury (Sagittarius, Millennium etc.). De får också med två låtar på soundtracket till filmen Midnight Cowboy - som senare vinner en Oscarstatyett.
Efter en prövande turné i Spanien under 1969 prövas bandet för hårt och de åker alla tillbaka till USA var och en för sig och ett halvår efter att The Groop skapats är bandets saga all. De lämnar efter sig deras enda och självbetitlade album.
De hade givetvis alla förutsättningar för att lyckas och för den som lyssnar på skivan, nu i efterhand, så förefaller det sig helt barockt att The Groop aldrig slog igenom. Sundazed vill göra gällande att detta är en förlorad klassiker och ju mer jag lyssnar på dem blir jag mer övertygad om att de har rätt. The Groop-albumet är alldeles utmärkt, visar det sig. Skivan fångar det tidstypiska soundet från tiden kring 1967-69 och är dränkt i vokalarrangemang med den klassiska uppställningen av två män och två kvinnor och i stråkar, harpa och blåsinstrument. The Mamas & The Papas, Sagittarius, the Free Design och tidigare omskrivna Sugar Shoppe ligger nära till hands, när det gäller kvalitet såväl som sound.
Sundazed-utgåvan från förra året adderar dessutom två bonusspår, varav ett inte släppts tidigare. Jag skulle inte säga att The Groop är ett måste för alla som gillar pop, men en nödvändighet för alla som påstår sig älska solskenspop och soft rock.

The Groop - Wonder Why