Howard Kaylan och Mark Volman (som kom att utgöra kärnan i the Turtles, som de två frontmännen) spelade tillsammans i det instrumentala surfbandet the Nightriders som blev the Crossfires, som 1965 fick ett litet genombrott i och med att discjockey:n och klubbägaren Reb Foster hörde dem och blev deras manager. Foster hjälpte bandet att få till ett skivkontrakt med White Whale Records och bandet bytte namn till the Tyrtles, som en slags homage till hjältarna the Byrds. Den här medvetna felstavningen ändrades sedan till det rättstavade alternativet.Nu var bandet inte längre ett surfband, utan tog sig an Bob Dylans låt "It Ain't Me Babe" med en blandning av folk och rock. Singeln nådde topp tio bara några månader efter att the Byrds "Mr. Tambourine Man" hade hamnat på förstaplats.
Efter medlemsbyten och annat krångel kom bandet tillbaka i början av 1967 för att spela in en bunt låtar, varav en var titellåten till detta album.
När du tänker på alla de där glada popbanden som verkade finnas på sextiotalet är the Turtles ett av de banden som uppfyller dina fördomar bäst. Albumet "Happy Together" öppnar med ett dundrande trumfill och blås för att övergå i en solskensmelodi full av glädje. Efterföljande "Guide For The Married Man" är inget undantag från den tidigare inslagna vägen. "I Think I'll Run Away" drar ned tempot något, till en vacker låt med stråkar och blås. Och så vidare och så vidare.
The Turtles kanske inte har intrikata arrangemang av stråkar, xylophoner, cembalo och thereminer - men vad de har, är fantastiskt bra låtar. Soundet ligger närmre Tommy James & the Shondells, Every Mother's Son och Lovin' Spoonful än säg, Sagittarius och the Free Design - men albumet är rakt igenom en njutning full av glädje och solsken, perfekt för vilken solstänkt vårdag som helst.
The Turtles - To Young To Be One
