Sunshine Dept. fortsatta varande

När semestern är över och jag är utvilad och har ett gäng nya skivor, är tanken att jag ska starta upp Sunshine Dept igen. Ni kanske har förstått det på den omarbetade designen och testinlägg och liknande.

Hur som helst, vad vill ni se på Sunshine Dept? Hur ofta vill ni att den uppdateras? Vad har varit bra, vad har varit dåligt??

Sunny Days - Sommarsamling 2009

Kathe Green - Primrose Hill
Från albumet "Run the Length of Your Wildness", återutgivet 2008 - av Rev-Ola.
Efter inspelning av filmen "The Party" med Peter Sellers och en annan soft pop-stjärna åkte Kathe Green till swinging London och spelade in denna skiva, inspirerad av sin vän och kollega Richard Harris. Skivan spelades in samtidigt som Dana Gillespies 'Box Of Surprises', med samma producent - vilket hörs. Men Greens kompositioner är mer dramatiska, vilket hörs tydligt i detta spår.

Tuneful Trolley - Sunny Days
Från albumet "Island In the Sky", återutgivet 2008 - av Now Sounds.
Temat på skivan och en kort popbagatell från denna sextett i kategorin "band som inspirerats av Beatles". Hur som helst, detta spår från deras album "Island In the Sky", som återutgavs nyligen på vårt nya favoritskivbolag, Now Sounds, som är en avknoppning från Rev-Ola - och som redan hunnit ge ut flera förstklassiga grejer.

Sandy Posey - Come Softly To Me
Från samlingen "A Single Girl: The Very Best of the MGM Recordings" utgivet på RPM 2002.
Trots ett antal hits tog Sandy Poseys karriär aldrig den fart hon själv kanske hade hoppats på. Dock med förstklassiga låtar från Joe South, Dan Peen och Spooner Oldham. Sågas givetvis på Allmusic av deras sopa Richie Unterberger (mer om det senare), men lita inte på honom.

Sunshine Company - Just Beyond Your Smile
Från albumet "Happy Is the Sunshine Company", utgivet 1967. Återfinns också på både Rev-Olas och Collector's Choice samlingar med bandet.
En klassisk Asher/Nichols-komposition, som också finns på soft popens heliga graal - Roger Nichols Small Circle of Friends. Tony Asher, medkompositör på låten hjälpte också Brian Wilson med texterna av världens bästa skiva genom tiderna - Pet Sounds.

The Peppermint Trolley Company - Trust
Från det självbetitlade albumet, återutgivet under namnet "Beautiful Sun" av Now Sounds, 2009.
Äntligen på CD! En av soft popens bortglömda album, har detta album länge varit en angelägenhet mest för samlare. Utgivet med bonusspår och liner notes blir detta en självklarhet i skivhyllan. Denna barockpop-låt är en mina personliga favoriter.

Birgit Lystager - Fingertips
Från albumet "Ready To Meet You" från 1970.
Dansk soft pop från sångfågeln Birgit Lystager, som gett ut skivor både på danska och engelska. Detta album är hett eftertraktat bland samlare och den här låten gör det helt förståligt varför det är så.

Cowsills - Make The Music Flow
Från albumet "Captain Sad and his Ship of Fools" från 1968, återutgivet 2009 av Now Sounds.
Deras tredje album inom ett år och - trots att vi skrivit ganska mycket om Cowsills - ett som jag inte hade någon vetskap om alls förrän i år. Hela anledningen till att denna sommarsamlingen blev till. Poplåtar som den här förtjänar att spridas.

the Keefe Sisters - Love Knows
Från samlingen "Soft Sounds for Gentle People: Sounds of She", utgivet 2008 på Pet Records, men också på albumet "Our Heritage and Other Things" utgivet någon gång på sjuttiotalet.
Albumet som nämns ovan är snarare fyllt med country och Gordon Lightfoot-covers, men att denna låt passar in här går inte att ta miste på. Fantastiska harmonier och mjuka arrangemang.

Bob Lind - Elinor
Från albumet "Photographs of Feeling", utgivet 1966.
Folkig barockpop, producerad av ingen mindre än Jack Nitzsche. Kan vara intressant att kolla vidare för den som gillar Tim Buckley och Tim Hardin.

Quarteto Em Cy - O Mar E Beber
Från samlingen "Aleluia 1964-66", utgiven av El (ett skivbolag under samma "paraply" som Rev-Ola och Now Sounds)
Oerhört gullig och vacker bossa från denna kvartett som sägs vara Brasiliens bästa kvinnliga vokalkvartett.

Harper And Rowe - Good Times, Bad Times
Från albumet "Harper and Rowe" utgivet på Liberty, 1967.
Årets inslag av blåögd soul. Albumet innehåller mer godbitar, dock av det mer lätt psykedeliska slaget.

Tina Mason - What
Från albumet "Is Something Wonderful", utgivet 1967, återutgivet 2008 av Now Sounds.
Efter att ha framträtt som en "regular" på Dick Clark's 'Where the Action Is' och där träffat sin man, basisten i Paul Revere & the Raiders - frontade hon också Tina & the Mustangs. Med David Axelrod som producent spelade hon in detta album. En kombination av mjuk soft pop och rå northern soul-känsla.

Five Man Electrical Band - You're Gonna Lose That Girl
Från det självbetitlade albumet från 1969, på Pickwick. Återutgivet 2008 under namnet "Half Past Midnight: The Staccatos and Beyond" på Now Sounds.
En Lennon/McCartney-komposition som framförs på ett ljuvligt sätt av detta Kanadensiska band som hamnar någonstans mellan the Turtles och the Hollies.

The Flares - Forever
Från samlingen "Destination Frantic!", en garagesamling utgiven 1998.
Kanske skivans mest obskyra inslag kommer denna lätt Byrds:iga folrocklåt. Vet ingenting mer om bandet att den här låten är fenomenal.

Smokey and His Sister - Ever Losin' Lover
Från samlingen "Smokey and His Sister", utgivet på Sundazed 2007. Spelades in mellan 66 och 67, men släpptes aldrig.
Fantastik folkpop från detta syskonpar. Smokey själv (med världens konstigaste frisyr) framhålls som stjärnan, även om vem som helst hör att det är hans syster som är den riktiga stjärnan med sin härligt blasé sångstil.

We Five - Softly As I Leave You
Från albumet "You Were On My Mind" återutgivet i en dubbel tillsammans med albumet "Make Someone Happy" av Collector's Choice i flera utgåvor, den senaste 2008.
Ljuvlig avslutning på skivan, från denna folkrockkvartett. Gillar ni detta kan den ovan nämnda samlingen vara väl värd en koll.

Sommarsamling 2009 - "Sunny Days"

Samlingen togs bort 21 juli 2009 på grund av platsbrist på webhotell.

Quarteto Em Cy - Aleluia 1964-66 (él)

Quarteto Em Cy - Aleluia 1964-66 (él, 2008)

Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc Bla bla bla, bossa nova, bla bla, Tamba Trio etc etc

MP3: O Mar E Meu Chao

Köp skivan
CD él, 2008: Aleluia 1964-1966 (Amazon UK)
LP original 1966: ebay

End Of the Summer

Min sommarsamling blir det sista jag gör på Sunshine Department. Efter att noga ha tänkt över det hela har jag beslutat mig för att lägga av med bloggen. När jag började var jag helt lyrisk över den nya musiken jag hittat och fann helt enkelt ingen annan blogg som fyllde funktionen att tipsa mig om nya saker. Särskilt inte en svensk sådan. Med tiden har jag fått mer att göra i mitt privatliv och på arbetet och har därför inte längre tid eller ork att fortsätta att uppehålla den ändlösa sommaren.

Att intresset varit stort för Sunshine Department har man kunnat se bland nedladdningarna av de låtar vi postat, tyvärr dock inte bland kommentarerna. Nu är det dock inte så att jag lever på ryggdunkar, men det hade kanske fått mig att fortsätta lite till. Statistiken för sommarsamlingen visar tydliga siffror. 103 nedladdningar i skrivande stund och ett tiotal kommentarer, några här och några på ett musikforum.
Det har också varit svårt att jaga skribenter som varit villiga att lägga tid och ansträngning på Sunshine Department, något som också bidragit till att det känns trögt att själv uppdatera hela tiden.

Men jag är inte sur eller bitter för något av ovanstående, nu är det helt enkelt slut och jag önskar alla lycka till i sitt fortsatta letande efter den aldrig ändande sommaren. Sunshine Department kommer att ligga kvar som ett litet arkiv för den som är sugen på lite solsken. Låtarna är dock borta sedan länge och kommer inte postas igen. Skulle dock tid, ork och ambition återkomma så kan Sunshine Department mycket väl tänkas återuppstå, men nu får det vara nog för den här gången.
Hoppas att ni har gillat det! Hej då!

Sound Of Sunshine

Av tradition (okej, så det är bara tredje året) brukar jag göra en sommarskiva som jag skickar ut till vänner, bekanta och intresserade. Årets samling följer här nedan, med kommentarer. Om du inte fick en skiva på posten finns ett fåtal kvar, vilket du kan få i utbyte mot att du skickar ett frankerat kuvert. (Det finns inga kvar). Annars kan du ladda ner genom att klicka på titeln nedan. Ha en bra sommar.

VA - Sound Of Sunshine
Omslag
the Hassles - Warming Up
Egentligen bara intro för resten av skivan (dessutom felstavat på mitt omslag), men för den som tycker att det låter lovande så kan jag upplysa er om att låten är hämtad från the Hassles debutalbum, någon slags rockig R&B. Lite som Spencer Davis Group och dessutom Billy Joels första band. Återutgivet 1992, men indraget på Joels begäran.
Brian Hyland - Stay And Love Me All Summer
Hämtad från albumet med samma titel. Fantastisk skiva, som jag medvetet väntat med att skriva om här just för att inte avslöja denna låten, har hela tiden haft den i åtanke som öppningslåt på skivan. Hyland var samtida och kompis med Del Shannon, en annan "teen idol" med högre ambitioner. Hyland skrev också - lite på samma tema - Summer Days, Summer Nights som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Återutgiven på CD i Japan, men originalet på vinyl är ganska billig på eBay.
the Main Attraction - Hold On (I'm Coming)
Fråga mig inte hur det gick till, men den här låten har fallit bort från omslaget. För detta ber jag så hemskt om ursäkt och hoppas att alla kan ha överseende med mitt misstag. The Main Attraction skrev jag nyligen om och här gör de sin egna version av Sam & Daves dänga, skriven av Hayes/Porter (ja, den Hayes).
Keith - Our Love Started All Over Again
Keith är ytterligare en bortglömd popidol från sextiotalet, med en varm röst och några fantastiska låtar. Båda hans album 98.6/Ain't Gonna Lie och Out Of Crank finns på en CD med den förvirrande titeln Ain't Gonna Lie. Det är allt du någonsin kommer behöva med Keith, då samlingen också innefattar ett gäng osläppta spår och utförliga liner notes.
Beau Brummels - Just a Little
Från albumet Introducing the Beau Brummels som är en lätt naiv, men ändå älskvärd skiva - och samtidigt deras debut. Innehåller fler låtar gott och väl i klass som denna. Återutgivet av Sundazed.
the Carpenters - Help
Det tog ett tag innan jag kunde bestämma om denna ens skulle vara med. Tycker dock att Carpenters ger låten en ny dimension och att detta är en bra och rättvis cover. Finns på albumet Close To You, som du hittar billigt och överallt.
the Explorers Club - Last Kiss
Första "nya" låten, tagen från albumet Freedom Wind som jag hyllade utan förbehåll, för ett tag sedan. Fantastiskt Beach Boys-pastisch med härligt falsettrefräng.
the New Colony Six - Things I'd Like to Say
The New Colony Six började som ett British Invasion/garage-band, men deras album Revelations slår an en ny sträng. Sina Paul Revere-inspirerade uniformer hade de dumpat och förlorat en medlem. Detta innebar också en ny vändning i deras musik. Revelations är kanske inte någon förlorad soft pop-pärla, men som denna låt visar finns det dock några godbitar gömda på plattan. Har ännu inte blivit återutgiven, men vinylen är inte svår att få tag på.
Sunny And Phyllis - I've Been Lost
Föga är känt om duon Sunny & Phyllis, som bara hann släppa två 45:or utan något direkt igenkännande. Singlarna är relativt enkla att hitta på eBay och den här låten är också hämtade från He & She-samlingen i Soft Sounds For Gentle People-serien, som jag varmt rekommenderade.
the Mutual Understanding - Always True to You, Darling, In My Fashion
Om Sugar Shoppe närmast kan beskrivas som Kanadas svar på the Mamas & the Papas, får the Mutual Understanding stå ut med att beskrivas som samma nations svar på the Free Design eller Roger Nichols & Small Circle of Friends. Hela albumet In Wonderland är en soft pop-pärla som är återutgiven av sydkoreanska skivbolaget Beatball. Originalet kostar givetvis astronomiska summor på eBay.
Brent Cash - Everything That's Grey
Brent Cash är andra låten på skivan som är från i år. Om han fick bestämma var det fortfarande 1967 och allting var glatt och mjukt och trevligt. Inte mig emot.
the Unusual We - Bright Spectrum of Colors
Jag vet i princip ingenting om denna grupp. Deras självbetitlade album är återutgivet av tidigare nämnda Beatball, men eftersom alla liner notes är på ett språk jag inte förstår kan jag inte berätta mer än att deras album än så länge finns återutgivet och följer i samma anda som denna låt.
Dobie Gray - Do You Really Have a Heart
Dobie Gray må vara svart, men var en kameleont musikaliskt sett och växlade mellan country, soul och pop. I denna låt är det senaste som gäller, när han gör en fantastisk version av denna Roger Nichols/Paul Williams-komposition. Tagen från en samling med det legendariska skivbolaget White Whale.
the Eighth Day - Building With a Steeple
Fem killar och två tjejer bildar denna fantastiska grupp som förutom sitt album On The Eighth Day är så gott som okända. Albumet är återutgivet i Japan, men finns t ex på Amazon.
the Vogues - Hey, That's No Way To Say Goodbye
Vokalgrupp som hamnar någonstans mellan solskenspop och Walker Brothers i sound. Här med en Leonard Cohen-låt. Återfinns på en samling från Rhino. Andra tolkare är Judy Collins och Claudine Longet.
the Groop - Wonder Why
Förra årets överraskning från Sundazed. Jag har skrivit om den tidigare, här.
Sugar Shoppe - Baby Baby
Sugar Shoppe har jag också skrivit om tidigare. Kolla här.
the Parade - Lullaby
En utmärkt avslutningslåt. Kom i år på Sunshine Girl - the Complete Recordings, som släpptes i år, som samlar alla inspelningar The Parade gjort och dessutom har liner notes från orginalmedlemmarna med kopplingar till Phil Spector och Roger Nichols.

And Now... The Main Attraction (1968)

Ett av mina absoluta favoritalbum inom genren är kanske också ett av de mest underskattade. Vad det beror på vet jag inte, men när Allmusic i vanliga ordning blandar ihop band, skivan inte verkar kunna se fram emot någon återutgivning i en nära framtid och den inte återfinns på mp3bloggar (fast efter mycket sökning hittade jag den samtidigt som jag skulle kolla upp lite fakta) så börjar man ana ugglor i mossen.

Kanske är det The Main Attractions blandning av svängig blåögd soul och solsken som gör det. Kanske är det omslaget som inte visar några som helst tecken på solsken, som gör det. Hur det än ligger till med den saken, här finns en guldgruva. Måhända att detta inte är den bästa tolkningen av Webb-låten By The Time I Get To Phoenix (mycket på grund av att bandet manliga sångare sjunger lead) och att detta inte är något tema-album - "bara" en samling väldigt bra låtar.

Skivan öppnar med If I'm Wrong - med ba ba ba-körer, blås och vansinnigt sval och avslappnat cool sång från Jeanne Salo. Jeanne Salo är också bandets starkaste lysande stjärna, när det är manlig leadsångare (Gene Salo?) är det inte fullt lika bra. Bra, men inte fantastiskt. Everyday - som the Avalanches lånat från i sin låt Since I Left You - är också fantastiskt loung:ig och somrig. Bäst är det när Jeanne sköter mikrofronen och bandet använder sig av sitt egna material.
Gimme A Little Sign! har en nedtonad vers med en stegring fram till den souliga refrängen och med en pigg orgel i sticket, Jonathan är inget annat än barockpop med stråkar, oboe och cembalo.

Många av de allra bästa skivorna inom genren blir till slut väldigt dyra, men förseglade exemplar av And Now The Main Attraction säljs fortfarande till priser strax ovanför tio dollar. Dessutom finns skivan nästan alltid på Tradera. Skynda er och köp innan de tar slut.

The Main Attraction - Everyday

Hearts & Flowers

I skuggan av The Byrds.

Måhända en lämplig titel. Kaliforniska Hearts & Flowers spelade countryinfluerad folkpop och släppte två album 1967 resp. 1968 men gav sedan upp pga. av utebliven framgång. Bortglömda i ett par decennier men i nuläget har både Rev-Ola och Collector’s Choice återutgett deras två fullängdare så det finns inga ursäkter längre.

Det här är inte enbart för country-experten, jag är enbart en novis gällande country men jag kan ändå konstatera att Hearts & Flowers sysslade med något utöver det vanliga. Melodierna som sjungs med ljusa men ändå bestämda stämmor, de ljuvliga folkinspirerade rytmerna samt en tidsenlig klick av psych. Allt blommar ut till en fin helhet. De har tom haft den goda smaken och låta orkestrera vissa låtar med stråkar. Japp, de softar till det och det är aldrig trist. På två album finns knappt någon dålig låt, ingen låt försvinner bland mängden, allt genomsyras av en skinande vitalitet.

Många fina covers bla. av Tim Hardin, Donovan, Carole King och Kaleodiscope men de kommer även med eget och även det är i världsklass. Vem kan inte låta bli o bli emotionellt rörd när Rain, Rain brakar igång med sin fina rytmik o sorgsna melodi? Lyssna och sjung med. Låten sätter sig med en gång.

the Explorers Club - Freedom Wind (2008)

Jag måste säga det med en gång. The Explorers Club låter som the Beach Boys. Så. Där. Sagt det. Det är ingen tvekan om det, det hymlas inte med det - de skulle lika gärna kunna vara ett alldeles utmärkt tributeband till bröderna Wilson. Men nu är det inte så, de skriver egna låtar och har gjort en alldeles egen skiva.

Skulle man plocka upp skivan ur en hylla i en butik (men så handlar man ju sällan skivor längre, snarare med musklick) förstår man redan på en gång vad det handlar om. Omslaget ser ut som skivan låter. Den potentiella skivköparen av ovanstående, ett omslag som lånar friskt från dylika sextiotalsomslag och ser charmigt slitet ut, som om skivan spelats väl de senaste fyrtio åren. Omslaget pryds av bilder på de sex medlemmarna som springer runt, hoppar, ler och fånar sig på bästa Monkees-manér.

Hur låter det då? Ja, det låter ju Beach Boys. Det låter välsnickrad pop med perfekta sångharmonier, intressant instrumentering och roliga arrangemang. Vad man däremot inte kan säga är att det låter som något specifikt Beach Boys-album. För det första står de mycket bra på egna fötter och de har inte bara soundet, de har också väldigt bra låtar. För det andra lånas det inte bara från Pet Sounds, utan hejvilt - lika gärna från tidiga alster som singeln Surfer Girl som fantastiska albumet Sunflower. The Explorers Club visar härmed sin odelade kärlek till sextiotalspop från Kalifornien på ett alldeles utmärkt sätt. Det är inte bara hjärta, det är också hjärna - eftersom de lyckats skriva fantastiska låtar som skulle stått sig bra intill dåtida Wilson-kompositioner. Inledande 'Forever' sätter an tonen med ett trumintro Phil Spector hade älskat, ooo- och aaa-körer i mängder och falsettsång som lika gärna skulle vara Brian Wilson själv. Efter det följer ett pärlband av lika fantastiska poplåtar att vänta in den stundande sommaren med och drömma om ett evigt soligt Kalifornien.

På tal om tributeband, förresten. Nu för tiden turnerar två uppsättningar av Beach Boys; Brian Wilson med band och så Al Jardine, Bruce Johnston och Mike Love med kompband. Inget av dem låter särskilt bra. Inte ens Wilsons egna kompband the Wondermints kommer i närheten av the Explorers Club, då de älskat musiken sen länge och oundvikligen åldrats. The Explorers Club har kvar det unga, klara, rena i sina röster och det är också en av orsakerna till att det blir så bra. Allt är så charmigt, mjukt, kärleksfullt och vänligt att det inte går att låta bli att älska det. Ett av årets bästa album. Om detta får indiekids att börja älska solskenspop, så är jag den första att applådera den utvecklingen.

MySpace

Four Freshmen - Today Is Tomorrow! (1968)

Det sägs att Brian Wilson blev som besatt av Four Freshmen och fullkomligt slet ut skivan "Four Freshmen and 5 Trombones" och detta spelade antagligen in i formandet av Beach Boys-soundet. De perfekta sångharmonier som Four Freshmen använde sig av fångade Wilson och blev något som, trots att det är starkt förknippat med femtiotalets doo-wop och harmoni-grupper, hängde kvar in i sextiotalet - kanske tack vare Beach Boys' användande av sångharmonier av detta slag.

1968 är inte längre Four Freshmen ballast i stan, men samtidigt har de märkt att populära, yngre artister runt omkring dem använder samma sätt att sjunga som de alltid gjort. Istället för att bli bittra över det här försöker de greppa en del av kakan. Four Freshmen uppdaterat sitt sound och spelar in ett pärlband av, i detta sammanhang, kända låtar; Daydream, Walk On By, Cherish, Up Up And Away och My Girl och så vidare.

Vad gäller genomförandet så är det givetvis kompetent, gubbarna vet vad de gör och kan sitt hantverk väl. Men - och det finns ett stort 'men' här - det blir tyvärr aldrig riktigt bra. Låtvalet är, som ni ser, superbt och instrumentering och arrangemang lämnar inget kvar att önska. Problemet är gubbarnas röster. De är helt enkelt för gamla och de saknar det klara, ljusa och skimrande som vi lärt oss älska i andra vokalgrupper. Allmusic ger plattan fyra stjärnor, vilket återigen visar vilken dålig koll de har på musik av den här sorten. Today Is Tomorrow! finns återutgiven i en dyr japansk utgåva, om ni ändå inte skulle lita på mig. Originalet kostar några dollar på eBay.
Men, det finns ju också ett positivt 'men' - det är ju alltid ett snyggt omslag...

The Turtles - Happy Together (1967)

Howard Kaylan och Mark Volman (som kom att utgöra kärnan i the Turtles, som de två frontmännen) spelade tillsammans i det instrumentala surfbandet the Nightriders som blev the Crossfires, som 1965 fick ett litet genombrott i och med att discjockey:n och klubbägaren Reb Foster hörde dem och blev deras manager. Foster hjälpte bandet att få till ett skivkontrakt med White Whale Records och bandet bytte namn till the Tyrtles, som en slags homage till hjältarna the Byrds. Den här medvetna felstavningen ändrades sedan till det rättstavade alternativet.
Nu var bandet inte längre ett surfband, utan tog sig an Bob Dylans låt "It Ain't Me Babe" med en blandning av folk och rock. Singeln nådde topp tio bara några månader efter att the Byrds "Mr. Tambourine Man" hade hamnat på förstaplats.

Efter medlemsbyten och annat krångel kom bandet tillbaka i början av 1967 för att spela in en bunt låtar, varav en var titellåten till detta album.

När du tänker på alla de där glada popbanden som verkade finnas på sextiotalet är the Turtles ett av de banden som uppfyller dina fördomar bäst. Albumet "Happy Together" öppnar med ett dundrande trumfill och blås för att övergå i en solskensmelodi full av glädje. Efterföljande "Guide For The Married Man" är inget undantag från den tidigare inslagna vägen. "I Think I'll Run Away" drar ned tempot något, till en vacker låt med stråkar och blås. Och så vidare och så vidare.

The Turtles kanske inte har intrikata arrangemang av stråkar, xylophoner, cembalo och thereminer - men vad de har, är fantastiskt bra låtar. Soundet ligger närmre Tommy James & the Shondells, Every Mother's Son och Lovin' Spoonful än säg, Sagittarius och the Free Design - men albumet är rakt igenom en njutning full av glädje och solsken, perfekt för vilken solstänkt vårdag som helst.

The Turtles - To Young To Be One